Plötsligt så händer det

Jag har köpt vuxenstövlar och bloggar numera på UNT. Ni som har följt min blogg får vara beredd på en del repriser, men jag lovar att sticka emellan en och annan nyhet också. Så kan det gå.

Beware of självömkan

Är inne på min andra förkylningsvecka med härliga hostattacker. Sjukvården vägrar ge mig hostmedicin och jag känner mig YNKLIG. Har i alla fall lyckats skapa en skön kycklingsoppa som gör tillvaro lite mer uthärdlig. Jag är egentligen ingen sopp-person. Visst jag gillar en lyxig fisksoppa lite då och då, men jag gillar oftast mat som man tuggar. Men nu! Jag lever på soppa, det är det enda jag vill ha. Härom dagen gjorde jag någon slags soppgryta på grön currypasta direktimporterad från Thailand. Jävlar, det var som att någon skrubbade rent kraniet från insidan. Härligt för en förkyld stackare. Den här sopparen är dock en mildare variant.

Jag tog det som fanns i kylskåpet och det går givetvis att byta ut de mesta mot vad som råkar finnas i ditt kylskåp. Jag använde mig även av kycklingrester från en trekilos frigående kyckling som jag inhandlade här för ett par veckor sedan. Ni som kan måste gå dit! Fast vad jag entligen skulle säga var att det går bra att använda rå kycklingfilé också.

Skön kycklingsoppa

4-6 port

ca 2 tsk curry, (alltså gammalt hederligt gult pulver på burk)
1 msk smör
1 gul lök, hackad
4 vitlöksklyftor, hackade
1 skiva rökt sidfläsk eller ett par skivor bacon, finhackat (går att utesluta)
1 dl ris
1 liter hönsbuljong
1 burk hela tomater
1-2 kycklingfiléer i tärningar eller finskurna kycklingrester
några broccolibuketter, hackade inklusive själva stammen
en näve sockerärtor, skurna i bitar
1 dl vispgrädde
salt och peppar
hackad persilja

Smält smör i en stor kastrull och tillsätt curryn. Fräs någon minut innan du tillsätter lök, vitlök och sidfläsk. Fräs i fem min och tillsätt sedan riset. Rör runt i nån minut till. Häll över buljong och låt koka upp. Jag mixade burktomaterna innan jag tillsatte dem, men det kan man hoppa över, det beror på hur man vill ha det. Tillsätt tomaterna i alla fall. Och kyckling och broccoli. Låt koka i en kvart under lock. Kör i grädden och sockerärtorna (jag vill ha dem krispiga därför väntade jag till slutet), koka ytterligare några minuter. Avsluta med salt, peppar och persilja. Servera med ett stort glas kall apelsinsaft. Man ska dricka mycket sa tanten som förvägrade mig hostmedicinen.

Raised from the dead

Jag har ju varit ytterst frånvarande från denna blogg ett tag nu. En sommar med kvällsarbete betyder en sommar med ständig sovmorgon, men även en sommar utan tid till middagar. Just nu utsätter jag min kropp och mitt psyke för den allt annat än angenäma upplevelsen att gå från kvällspass till morgonpass. Och då snackar vi tidig morgon. Klockan sju faktiskt. Men jag har iaf tid att laga middag så jag klagar inte. Här kommer höstens första recept med kantareller.

Kalvfärsbiffar med gnocchi och kantareller.

4 port

biffar:
500 g kalvfärs
½ finhackad gul lök
1 ägg
1 dl grädde
en rejäl knippa färsk salvia eller annan trevlig örtkrydda, finhackad
salt
peppar

gnocchi:
1 pkt potatisgnocchi
ett par nävar kantareller i bitar
riven parmesan
salt
peppar

Blanda ihop färssmeten. Koka upp en stor kastrull med saltat vatten och koka gnocchin (de är klara när de flyter upp till ytan). Häll över i ett durkslag och spola med kallt vatten. Forma biffarna och stek i smör. Stek även kantarellerna i smör i en annan stekpanna. Tillsätt gnocchin och låt den bli gyllenbrun. Salta, peppra och strö över parmesan.

Trust your instincts (ett garanterat icke-sponsrat inlägg)

Det började med ett test i DNs smakduellen. Jag häpnade inför resultatet. De visa och de kloka har ju senare kunnat visa på att smakduellen ständigt är ute och cyklar, så den slutsatsen hade jag gott och väl kunnat bortse ifrån. Men när the one and only matguru vacklade, så vacklade även jag. Nästa gång det var dags för ketchupinköp så åkte plötsligt en flaska Felix ned i korgen. Kanske hade jag missat något? Som jag har ångrat mig. Det är den mesigaste röran som någonsing har skapats. Jag som köper ketchup högst en gång i halvåret har nu gjort slut på en flaska på några månader. Jag vräker på sås i hopp om att finna någon slags smak. Nej nu är det jag som ger mig iväg och köper en flaska Heinz.

on/off

Jag har bara två lägen just nu. Totalstressfokuserad eller svimtrött. Ja sånt är livet när man börjar nytt jobb. Tur är att mitt jobb är roligt, och att arbetspassen känns som 5 min långa när man jobbar mot klockan. Som kuriosa kan jag även nämna att det är en stor stor jävla myt att det är det kvinnliga släktet på jorden som håller på med skitsnack. Jag jobbar med gubbar som bevisar motsatsen med hästlängder. Men de är söta och roliga också.

Det tråkiga är att det inte finns så mycket energi över för kulinariska höjdpunkter i mitt kök. Igår firade jag visserligen inledningen på min tredagars ledighet efter åtta arbetspass med gyoza, men det har jag ju redan bloggat om juh.

Tänkte iaf att jag kunde dela med mig av kvällens middag. Det är en enkel rätt, jag har inte hittat på receptet själv (kommer inte ihåg var jag fått det ifrån), men jag har förvanskat det så pass mkt att jag tycker att de kvalar in för publicering.

Kycklinglasagne

3-4 port

Kycklingrester i strimlor, eller 2 kycklingfiléer, tärnade, stekta, saltade och pepprade
1-2 hackade scharlottenlökar
1 vitlöksklyfta, hackad
1 pkt kelda ostsås
2-3 dl mjölk
hackad fryst spenat, så mkt man känner för
1 tsk oregano
4-5 finhackade soltorkade tomater
1 pkt färska lasagneplattor
riven parmesan (eller annan ost mans tycker om)
svartpeppar

Sätt ugnen på 250 grader. Fräs lök och vitlök i smör i en kastrull. Tillsätt ostsåsen och mjölk och skruva ner värmen så att såsen värms men inte kokar. Häll i den frysta spenaten, svartpeppar och oregano. Värm tills spenaten har tinat. Tillsätt tomathacket. Grunda med lite sås i en ugnsform modell mindre. Fortsätt med ett lager lasagneplattor och därefter hälften av kycklingen och ytterligare sås. Upprepa ytterligare en gång. Avsluta med ett lager plattor och sås. Strö över ost och sätt in i ugnen i 15 min eller tills lasagnen fått fin färg. Ät och var nöjd över att människan uppfunnit rosévin.

Elin

Jag har en kär vän som jag önskar bodde närmare. Egentligen bor hon inte så fasligt långt bort, men tillräckligt långt för att jag ska tycka att vi ses för sällan. Jag är dessutom alldeles för dålig på att hälsa på henne. Men om jag gör det blir jag bortskämd som få. I onsdags fick jag en smaskig pastamiddag med omsorgsfullt utvald chardonnay. Men det bästa av allt var efterrätten. Det var bulimi-status på den. Jag är djärv och utnämner den redan till sommarens vinnare. Det var en rabarber-jordgubbspaj som improviserades fram mitt framför mina ögon. Smuldegen bestod bland annat av hackad mandel och stött kardemumma. Har ni tur kanske min vän vill dela med sig av sina kunskaper, men det hela byggde som sagt på improvisation...

Read it and weep

Notera förändringen i min profil. Japp i fredags tog jag min magister och nu är jag minsann journalist. Känns ju hur skumt som helst. Imorgon börjar mitt vuxna liv, och jag gör mitt bästa för att njuta av min sista dag som slacker. Men slackers ställer sig kanske inte och gör ricotta-pannkakor med citron till frukost... Det krävdes en rejäl arbetsinsats och blodsockret hann bli farligt lågt innan de var klara, men jävlar det var det värt. Blodsockret hjälptes förresten upp med juice gjord med hjälp av en examenspresent, oh yeah jag äger numera en råsaftscentrifug. Mycket knepigt ord. Många är de som tror att jag har gått och trånat efter en rosa centrifug. Well, well dagens juice bestod av äpple, morot, apelsin och citron. Back to the pannkakor. Jag använde mig av det här recpetet, men jag modifierade proportionerna något så att receptet räcker till en galet glupsk person, eller till två sansade människor.

Ricottapannkakor med citron

1½ dl ricottaost
½ dl mjölk
2 äggulor
2 äggvitor
pressad citron (en skvätt till äggvitorna och valfri mängd att pressa över bären)
1 msk socker
½ dl vetemjöl
rivet skal från en halv citron
en nypa salt
rejält med bär, vilka du vill
florsocker efter smak

Vispa ihop ricotta, äggulor och mjölk. Byt ut vispen mot en slickepott och blanda ner mjöl, socker, citronskal och salt. Det ska bara röras ihop tills det har blandats. Vispa upp äggvitorna tillsammans med citronsaft till fluffigt skum. Vänd försiktigt ner vitorna i smeten. Stek små plättar i smör eller olja. Lägg upp på en tallrik, strö över rikligt med bär. Pressa citron över bären och pudra sedan över florsocker efter smak.

Och jodå, jag åt mina under parasollet på min uteplats medan jag läste alla DNs bilagor.